Startsida   Aktuellt   Bilder  Resultat   Regler   Historik
Protokoll   ÅRSBERÄTTELSE 
  2015  2008  2005  2004  2003  2000  1999  1998  1997  1996  1995  1994

Åren 2001, 2002, 2006, 2007, och 2009 - 2014 finns ej beskrivna.


Järnbroder

Så är då vårt 22:a spelår, 2015, avverkat. Osannolikt långlivad klubb hade vi kanske sagt vid starten 1994. Men icke desto mindre lever den och lever väl.
Jaja. Det har som vanligt varit ett roligt år – särskilt för di Blåe, som vann ganska komfortabelt. Men eftersom di Röe faktiskt vann 2 av deltävlingarna finns det ett visst hopp om revansch nästa år har jag förstått.
Nedan följer så mina glimtvisa ihågkommelser. Dom är inte lätta att lirka fram numera.

5 mars

Vi avhöll, som vanligt, vårt årsmöte på Pub Millennium med, lika vanligt, ärtor som tilltugg och med 10 av 14 medlemmar närvarande. I väntan på ärtorna fick kassören utrymme att berätta om ett rekordartat överskott från föregående års verksamhet på 4444 kr och han omvaldes därför på 10 år eller så.

Sonny meddelade därefter, tråkigt nog, att han inte längre tillhör golfarnas skara och därför känner sig tvingad att lämna vårt illustra sällskap. Ett förslag från Claes om att vi vid udda antal medlemmar skulle välja in en ny diskuterades ingående, men slutade med att vi var nära nog helt eniga om att låta naturen ha sin gång, vilket i sin tur medför att vi blir färre och färre medlemmar efterhand. Redan nu kan vi väl bestämma att, när det endast finns en kvar, han får behålla vandringspriset för klubbmästare.

Efter ärtorna fastställdes sedan speltider, oförändrade lag och oförändrad årsavgift. Därefter fattades visa beslut.

17 april

Leif arrangerade årets första tävling på Ljunghusen, som visade sig vara i utmärkt skick för att vara så tidigt på säsongen. Alla hade hörsammat den tidiga mötestiden utom Anders D, som förmodligen hade försovit sig. Dock anlände han så småningom men fick då äta kall mat. Vädret var hyfsat – mycket sol men ett jäkla blåsande. Di Blåe var mycket listiga genom att utrusta Lasse med röd keps och röd tröja, vilket lurade di Röe så att man intet ont anande avslöjade såväl taktik som strategi. Och detta avspeglade sig med besked i protokollet! Se nedan. Denne vann med emaljen på en framtand på 34 före infiltratören Lasse på likaså 34 och Bosse på 33. Värden själv slutade som tionde på 21 och Claes blev sist.  Di Blåe vann överlägset 67,5 – 38,5.

15 maj

Söderslätt och Claes som värd. Synnerligen bra golfväder, 18 grader, sol och svag vind. Så långt allt bra. Lunchen startade med en stor och vacker sillamacka. Vi borde behållit den som tavla för tyvärr var den helt smaklös. Sillen var troligen inlagd i vatten. Anders som ville ha en 2:a bäsk fick inte en sådan det för det fanns inte!! Bara 4:or. Som lök på laxen stängde man krogen halv fyra vilket innebar att vi inte kunde få annat än vatten att dricka vid återkomsten. Men det var å andra sidan gott.

Spelet avverkades utan några stora sensationer. Men det var ett evigt letande i semiruffen som var klippt precis lagom för att man skulle hitta sin boll endast om man stod precis över den. På 18:e konstaterade Curt att vi nog hade passerat toppen i våra golfkarriärer. Resultaten i sin helhet motsade inte detta.

Di Blåe hade behållit sin goda form - vann igen överlägset 60,5 – 45,5. Claes etta med 36, och med det slog han tvåan Anders D pga hcp. Bosse trea. Sist blev Bertil E.

12 juni

var vi inviterade av Anders B till Bokskogen, där den kraftigt tatuerade kyparen erbjöd oss antingen kalvfärsbiffar eller laxpudding. Ingen tog både och. Det blev årets första riktiga sommardag (otroligt att den inträffade så sent som veckan före midsommar!) med gissningsvis 23 grader i skuggan. Bokskogen är ju i huvudsak platt, men det kändes inte så när man gick upp från 17:e till 18:e. Claes vann på 38 följd av Bosse med 36 och Lasse på likaledes 36. Värden blev generöst nog sist. Di Röe fick äntligen en runda med maximalt flyt. Räckte detta då till en rätt så överlägsen seger med 61,5 – 44,5.

31 juli

Bosse hälsade oss välkomna till Barsebäcks golfbana i sitt bästa skick. Samtliga i gänget var med, vilket ju var glädjande, men fick en ganska kall och blåsig inledning på ronden. Det blev bättre efterhand men ändå en typisk sommaren-2015-upplevelse.

Etta blev Krister med 39, tvåa John med 36 och trea Claes med likaledes 36 (23 ut!). Värden blev 10:a och Curt sist.

28 augusti

Lasse var på plats på Trelleborg och hälsade oss välkomna till en suverän bana och perfekt golfväder. Sol och sex (sekundmeter). Enda debaclet i Lasses arrangörskap var väl att han skickade ut båda di två i särklass bäste i sista bollen. Gjorde detta att vi som gick i de tidigare bollarna trodde att vi spelade bra och hade chans att vinna. Jo jag tackar. Alltså, Anders D 1:a på 35. Hackihälen kom Bosse på 34. Låååååångt efter med en 29:a kom denne. Värden blev 10:a med 25. Sist blev Anders B med 2. Men då skall sägas att han väl nästan bara spelade ettan och sedan satte ryggen stopp för resten. Starkt av honom att gå med hela rundan i alla fall!

18 - 20 september

11 av 13 Järngängare deltog i årets slutspel på Bjäre GK. Krånglande ryggar på Krister och Anders B omöjliggjorde deltagande för dessa. Övriga anlände i god stil till lunch där arrangören John välkomnade oss till helgens bataljer och förbrödring.

Vi hade de facto anlänt till en anläggning som knappast lämnade något övrigt att önska. Bjäre GK är sedan tre år tillbaka privatägd och den nye ägaren hade till synes föresatt sig att det skulle bli en klassig verksamhet. Banan var en ytterst välskött, vacker och hyfsat kuperad course, som dessutom hade närmast infernaliska greener (tyckte majoriteten, dock inte denne). Stimpmetern visade troligen inte ens 12.

Säsongens lagtävling, som di Blåe nästan redan hade vunnit, avslutades med röd seger som liten tröst för dessa. Di Blåe alltså slutsegrare med 347,5 mot 288,5. Ganska komfortabelt således, även om det förtjänar att påpekas att di Röe vann 2 av de 6 deltävlingarna. Individuellt vann denne på goda 37 med Anders D som tvåa på 31 och Bertil N som trea på 30. Värden själv blev tyvärr sist, men kunde skylla på så mycket annat att stå i.

Efter ronden blev det den vanliga prisutdelningen, men nu kompletterad med utdelandet av en femhundring till denne för bravaden att bärga den individuella säsongssegern.

Före kvällens finsmakarmiddag blev det premiär för nyss beslutad nyordning för hedrandet av lagsegern. Förlorarna, di Röe, frambar var sin välförtjänta GT till segrarna, di Blåe. Som jag förstod det gjorde di Röe detta med glädje eftersom de, enligt utsago, var mycket imponerade av di Blåes performance under året.

Lördag morgon med första start ca 09.40 spelades KMs första rond, vilken vanns av denne på 39 med John som tvåa på 34 och Anders D trea på likaledes 34.

Söndag upplösning av KM. Ledarboll med Bertil E, Anders D, John och denne. Bertil E och John sackade efterhand och var i mål ganska långt efter. Anders D, däremot, ville absolut inte ge sig. Sprängde sig nästan i slutet genom att ta trepoängare efter trepoängare medan denne lite retfullt lyckades få i en 6:a på sista hålet för en poäng och vinst. Undertecknad tog därmed hem det åtråvärda vandringspriset (betongklumpen med den förargligt nerkörda bäskflaskan) på 71. Anders D alltså tvåa på 70 och Curt som runner-up trea på 63.

Under ronderna hördes det en myckenhet av ve och klagan över missade puttar (dock inte från kassören, som tvärtom jublade) och för långa inspel på de glashala greenerna. Inte mycket om held og lykke. Men sammantaget måste nog en iakttagare medge att Järngänget är ena jäklar på att spela golf. Nähä?

Som John fick veta redan på plats på Bjäre hade han åstadkommit ett helt perfekt arrangemang. Allt hade han förberett för gladiatorernas intåg. Vädret hade han väl dock inte ägnat riktigt den omsorg som kanske kunde krävas. På fredagen blåste det så in i h-e medan det på lördagen bara blåste som f-n. Söndagen inleddes med stritt regn hela morgonen, men precis när det var dags för oss att slå ut försvann regnmolnen och vi fick spela i nästan vindstilla och ganska soligt. Så vi kunde inte klaga på vädret heller till slut.

Summa summarum en mycket fin helg och ett mycket fint järnår.

Håll huvudet uppe!

Roland
Tillbaka

JÄRN-broder!

Så är då vårt 15:e spelår, 2008, avverkat. Otroligt hvad årene löber hen. Man vågar knappt tänka lika många år fram i tiden, men det kan nog bli lite problematiskt att välja banor då – krävs väl att någon bana kan ställa upp med 16 golfbilar så att också vårdarna kan åka med.

Jaja. Det har varit ett kul år som vanligt – särskilt för di Röe, som vann ganska komfortabelt. Men det skall noteras att det blev 3 -3 om man räknar vunna spelomgångar. Så det finns hopp för oss Blåe. Ja inte bara hopp förresten – faktiskt ganska mycket övertygelse.

Nedan följer så mina glimtvisa ihågkommelser. Dom är inte lätta att lirka fram numera. Viss hjälp har dock jag fått av er involverade aktörer under året (viss = 2 ggr) men det blir säkert frekventare nästa år.

6 mars
Hyfsat sedvanligt avhölls vårt årsmöte på Pub Shakespeare med, inte bara hyfsat utan synnerligt sedvanligt ärtor som tilltugg. Den gode men frånvarande (nej, inte allmänt - bara vid detta tillfälle) Lennart Eriksson invaldes med acklamation som ny medlem. Yrkande från blått håll om att medlemskapet skulle villkoras med svagt spel åtminstone första året avslogs onödigt bryskt. I väntan på ärtorna kunde så en flaska gott fluidum överräckas till Leif, utnämnd till Årets Järngängare. Fick också kassören utrymme att berätta om ett rekordartat överskott från föregående års verksamhet på 440 kr. Efter ärtorna fastställdes sedan speltider, oförändrade lag och oförändrad årsavgift. Därefter fattades det visa beslut.

18 april
Leif arrangerade årets första tävling på Malmö, varvid de flesta fick lira nya 9 för första gången. Intressanta, men kanske inte riktigt färdiga ännu. För många var det också årspremiär för lunch utomhus eftersom det också serverades ett perfekt vårväder – nästan sommar. Spelet avverkades utan några stora sensationer. Det mest anmärkningsvärda var väl att Bertil E slog 2 bollar i vattnet på 17:e. Förmodligen första gången denne lirare blev av med så många bollar på en runda. Värt att nämna denna nyhetstorkans dag är kanske också att den gode Curt brände en 20 cm putt på samma hål. Bosse vann överlägset på 72, Lennart tvåa på 77 (han vågade väl inte dra iväg och vinna premiärrundan – han hade hört hur det gick för Janne N på sin tid) och Anders D trea. Värden själv slutade som trettonde på 87 och Bertil N blev sist då orken tröt (vilket vi snart efteråt fick veta orsaken till). Di Röe vann 62 – 44.

23 maj
Kristianstad och Janne G som värd. Synnerligen bra golfväder. En rejäl sillamacka fick vi före lunchbuffén så vi var nästan mätta då vi gick ut. På 10:e landade Anders Bs boll mitt i fairway pga en präktig snedträff med drivern. Efter detta lyckosamma utslag, som inte kliade, limmade han, enligt egen utsago med ordentlig backspin, bollen vid flaggan. Mycket nöjd med denna bedrift stegade han upp på greenkullen efter att lite lätt puttat till sin vagn så att denna skulle stanna vid stigen mot 11:e. ”För j-v-l-n  - vagnen går i bäcken” skrek de andra tre. Och Anders rusade, men inte fan hann han. Skolmästaren i 60 meter var nu, 30 kg senare, inte tillräckligt snabb. Bag och vagn helt under vatten och nallen stendöd (men den återhämtade sig några dagar senare på intensiven). Di Röe fortsatte sin goda form, vann igen överlägset 81 - 56. Denne etta med 72, Lennart tvåa på 73 och Kent trea på 74. Värden slutade 7:a. Sist blev Claes.

27 juni
vart vi inviterade av Anders D till Trelleborg där Karin hade dukat fram sitt sillbord som vanligt. Vi hade ett typiskt golfväder – minns dock inte om det regnade eller om solen sken. Janne G vann outstanding på 67 följd av Bosse med 69 och Leif på 74. Värden blev åttonde och Bertil N sist. Di Blåe fick äntligen en runda då blott hälften av manskapet hade den vanliga oturen. Räckte detta då till en överlägsen seger med 43 - 36.

1 augusti
Janne N drog iväg oss till en för de flesta helt ny banupplevelse på Sturup Park. Inledande varumärkesdeklaration av den svensk som var först med att spela alla fyra ronderna i British Open, Gunnar Mueller. Intressant och trevligt. Han hade inte haft något emot att vi alla blev medlemmar. Skönt sommarväder på en bana som fick skiftande omdömen av lirarna. Vacker var den i alla fall. Etta blev värden själv (efter idogt tränande på banan) på 74, tvåa Bertil E på 74 och trea denne på likaledes 74 (kan nämna att jag hade otur vid mitt andraslag på sjunde, så jag är kanske den moraliske segraren?). Lasse blev sist.

29 augusti
Bertil god värd å Ljunghusen. Suverän bana och perfekt golfväder. Sol och sex (sekundmeter). Visade det sig att denne och Sonny och Bertil E hamnade i en boll som efterhand enbart gick in för att sporra Leif till stordåd. Och det gjorde han. Scorade en 64:a vilket är nytt rekord för detta illustra sällskap (tidigare rekord innehades av Kent som hade en 66:a 2003 – också på Ljunghusen. Enkel bana tydligen. Möjligen också att dennes 43 p på Falsterbo 1996 motsvarar en 65:a. Högst segerresultat har Janne G med en 80:a 2000 på Falsterbo, i ett j-vla väder, och John dito 2001 på Assartorp). Men i alla fall: Leif spelade som i trance. Puttar som var bara nära fick vi hjälpa i med flaggan, foten eller vad vi nu kom åt med. Alltså, Leif 1:a på 64. Låååååångt efter med en 75:a kom Janne G. Trea blev denne med likaledes 75. Värden höll sig framme och blev 6:a med 76. Sist blev Lasse D med 113 (ett ett tre). Rekorden haglade denna minnesvärda dag.

19 - 21 september
Samtliga Järngängare deltog, nästan som vanligt, i årets slutspel på Mölle GK. Efter diverse krångel för vissa vid inpasseringen genom bommarna till naturreservatet (någon försökte för att spara en tjuga köra bredvid vägen genom skogen) samlades vi utanför Kullagårdens Värdshus där arrangören Anders D välkomnade oss till helgens bataljer och förbrödring.

Våra drabbningar skulle utspelas på en fantastiskt vacker och ganska kuperad bana, som dessutom hade närmast infernaliska greener. Inför Mölle Masters, som ingår i damernas SAS Masters Tour (snäppet under Ladies European Tour), hade man preparerat och klippt ner greenerna så att stimpmetern visade på 12 enligt en skylt vid klubbhuset. Inför Augusta sade Henrik Stenson bl a att ”Nerförsputtar är nästan omöjliga när det är upp till 12 på stimpen”.  Fast vi satte ju ett antal sådana förstås.

Säsongens lagtävling, som di Röe faktiskt redan hade vunnit, avslutades ändå med blå seger för andra omgången i rad. Di Röe alltså slutsegrare med 338 mot 275. Ganska komfortabelt således, även om det förtjänar att pepåkas att di Blåe vann 3 deltävlingar och di Röe 3. Dock var di Röes segrar betydligt större. Individuellt vann Janne G på goda 71 med Janne N som tvåa på 76 och denne som trea på likaså 76. Värden själv blev 5:a och Curt sist.

På kvällen finsmakarmiddag och grandios prisutdelning. Di Röe var mer än uppspelta varför vi fick tidigarelägga själva ceremonin. Det gick helt enkelt inte att föra normala samtal med dem. Bertil E fick som lagledare motta det urläckra vandringspriset varefter han och hans medlöpare  blev behängda med såväl medaljer som med sedlar. Di Blåe, som alltid betydligt mera behärskade, passade på att äta under tiden. Redan i sitt eleganta tacktal försökte Bertil hyra ut vandringspriset till någon hugad. Jag minns inte hur mycket man skulle få om man tog hand om det. Individuell säsongsegrare blev denne, som för denna bravad erhöll sedvanligt penningpris.

Lördag morgon med första start 09.51 spelades såväl första ronden i KM som ett Ryder Cup-liknande matchspel. 8 matcher á 9 hål singel och 8 matcher á 9 hål bästboll. Vanns ganska överlägset av di Röe eftersom de avslutande 8 matcherna med foursome inte kunde spelas på eftermiddagen. Di Blåe brukar nämligen vara överlägsna i den spelformen. Dagens rond vanns av denne på 73 med Anders D som tvåa på 76 och Claes trea på 77.

Söndag upplösning på KM. Ledarboll med Claes, Anders, Bertil E och denne.  Claes fixade snabbt sin egen avhängning, medan Anders D sprallade emot länge. Till slut stod kampen mellan Bertil E och denne, trodde vi. Men när vi kom in visade det sig att det var Janne N som stod för det främsta motståndet. Dock utan att riktigt klara av det. Men det skall framhållas att Janne spelade den särklassigt bästa golfen med sina brutto 86 och 80. Undertecknad tog alltså hem det åtråvärda vandringspriset (betongklumpen med den förargligt nerkörda bäskflaskan) liksom fg år (kunde ju ha sluppit släpa det med mig om jag hade insett det skrala motståndet) på 149. Janne N alltså tvåa på 150 och Bertil E trea på 153.

Under ronderna hördes det en myckenhet av ve och klagan över missade puttar och för långa inspel på de glashala greenerna. Inte mycket om held og lykke. Dock fick första-bollen en nära-naturen-upplevelse i det att Lasse, då han skall slå ut på 18:e, i ögonvrån fick se något stort, rakt i skottvinkeln. Och det visade sig vara en älgkalv, en ganska klok sådan, som ansåg att det var säkraste platsen i skogen just då (senare har ett riktigt naturbarn, Bertil N, dock informerat oss obildade om att det rörde sig om en kronhjort).

Som Anders D fick veta redan på plats i Mölle hade han åstadkommit ett helt perfekt arrangemang. Allt var väldigt väl förberett för gladiatorernas intåg. Inte ens vädret hade han glömt bort – 3 dagar som var så vackra som det överhuvudtaget är möjligt i september.

Håll huvudet uppe!
Roland

Tillbaka

JÄRN-broder!

Vårt 12:e spelår, 2005, är till ända. Ett år som för första gången inte innehöll någon verklig kamp om medaljerna. Di Blåe, mätta på ära och berömmelse, förmådde inte prestera någon riktig fighting spirit. Men det gjorde Di Röe desto bättre. Roligt för dom.

Jag roade mig med att, synnerligen grovt, räkna ut att vi i Järngängets regi har slagit ca 100 000 slag under årens lopp. Av dessa kan man räkna med att 60% har slagits av Di Röe. 40 000 kvar.  Mina fortsatta funderingar ger vid handen att 10 000 har slagits direkt ut i skiten. 30 000 kvar. 15 000 har sliceats. 15 000 kvar. 8 000 har duffats. 7 000 kvar. 6 000 har toppats. 1 000 kvar.  800 har kvickhookats. 200 kvar. 190 har skickats iväg utan att någon har sett minsta skymt av bollen. 10 kvar. 9 har blivit totala luftmissar. 1 kvar. Och då uppstår frågan: Vem slog detta slag när och hur? Berätta gärna detta för oss andra.

Säsongens konkreta händelseförlopp är som följer. Alla detaljer är med, alltså de som jag kommer ihåg och dom är dessvärre inte många.

 3 mars

Vårt tolfte årsmöte hade vi för vanlighetens skull förlagt till Pub Millennium. 13 deltog. Ärtor intogs. Pannkakor med sylt och vispgrädde likaså. Rapporterade kassören om ett lysande överskott från föregående års verksamhet och fick därmed, till sin oförställda glädje, lyckan att behålla hedersuppdraget. Speltider etc fastställdes. Oförändrade lag. Kraftigt sänkt årsavgift till endast 2 500 kr. Därutöver fattades det inga visa beslut.

22 april

Leif arrangerade årets första tävling på Malmö som, för årstiden, hade synnerligen bra greener och det gällde banan överhuvudtaget. Leffe hade godheten att fixa kaffe o kanelsnäckor, som stod framdukat efter 9:an. Dock fick inte alla njuta eftersom nån hungrig jävel hade snott tre kanelsnäckor och i hast lämnat en halvdrucken kaffekopp då vår förstaboll anlände. Ganska svalt men en del sol. Regn på vägen dit och på vägen hem men inte under spelet. Värden själv vann på 73, Janne N tvåa på 74 och John god trea på 75. Själv blev jag sist efter att ha spelat sämre golf än på mången god dag – kunde dock skylla på nya klubbor. Di Röe vann 64 – 42.

20 maj

Kristianstad och Janne G som värd. Bra golfväder även om det var ganska kyligt i vinden utanför skogen. Janne hade beställt mycket god mat - en riktig gourmetsillamad först och på det en förträfflig köttabit. För öl + mat + sup + kaffe betalade vi knappt 200 kr – fantastiskt! Di röe fortsatte sin goda form, vann igen överlägset 62 – 44. Bosse etta med 71, Janne N tvåa på 74 och Bertil E trea på 75. Värden slutade 8:a – en lagom placering i denna position. Anständigheten förbjuder ju värdar att vinna (se dock 22/4). Sist blev Anders B.

17 juni

vart vi inviterade av Anders D till Trelleborg och Karins sedvanliga suveräna sillbord.  En dag med sommarvärme men lite duggregn då och då. Bertil E vann efter suveräna 68 följd av Janne N på 73 och denne på 74. Värden blev femma och Sonny sist. Di Röe bara fortsätter. 49- 30 denna gång.

5 augusti

Janne N hade sett till att klubben hade rustat upp anläggningen inför vårt celebra besök på Lund. Klubbchefen Leif Skånsberg hälsade oss välkomna och berättade intressant samtidigt med en guidning i den nya maskinhallen och det nya klubbhuset. Allt mycket imponerande och ändamålsenligt. Dessutom nya greener, som dock ännu inte var i bästa skick. Meteorologerna hade lovat oss ösregn hela eftermiddagen men vi hade tur som endast fick en rejäl skur och sen bara lite spridda stänk. I övrigt härligt golfväder. Etta blev Janne G, tvåa Bosse och trea Kent. Värden blev femma och Anders B på nytt sist.

2 september

Bertil god värd å Ljunghusen. Undertecknad deltog icke, men vet ändå att berätta att en mycket välspelande segrare blev Janne G med en lysande 69:a, tätt följd av nästan lika lysande Claes med 70 och Lasse D med 73. Värden blev 9:a. För den gode Anders B höll formen i sig och blev han för tredje gången å rad sist! Hygglig kille som på så sätt räddar andra från denna nesa.

23 – 25 september

För fjärde året i rad deltog samtliga (!) järngängare i årets slutspel och samlades vi 11.15 vid Sydsjällands Golflklub i Mogenstrup där värden Kent välkomnade oss till en, som det visade sig, utomordentlig slutspelslokalisering.

Lagtävlingen, som vid det här daxet var ganska avslagen som kamp betraktad, vann di Röe på nytt, nu med 11 poäng till totalt 373 mot 267. Individuellt vann värden själv (vad har vi sagt om sådant?) med Claes som tvåa och Sonny som trea. Janne G sist.

På kvällen middag och stor prisutdelning. Di Röe var uppspelta som barn på julafton, som kalvar på grönbete, som laxar i en laxask (??), samt glada som lärkor och som spelemän. Och det är ju klart, har man aldrig vunnit förr så. Därefter blev dom såväl behängda som -jublade. Enda glädjen som kunde spåras i det blå laget var nog undertecknads uppskattning av att slippa hysa det rysliga vandringspriset ett år framåt. Individuell säsongsegrare Janne N, som därför erhöll sedvanligt pris.

Under lördagens första KM-rond upptäcker Lasse D på tians tee att han inte har rätt boll i fickan och är då övertygad om att han spelat fel boll någonstans på det nionde. Tillbaks till ruffen (han spelar ju mest där) mellan vatten och green. Letar - hittar inget. Ett uppgivet: Faaan. Men OK – skall slå ut på tian. Då upptäcker Janne N att det ligger en boll på hans bag – det är Lasses, som han lagt där vid whiskybjudning. Då blev han genast glad igen. Ledsnare blev Curt strax efter på elvan där han med andraslaget skickat in kulan perfekt på green. Birdieläge. Upptäcker då att det är fel boll (vi hade då inte hjärta att tala om att det var Lasses bortglömda provisoriska). Tillbaka – ny boll, som så småningom resulterar i en tia i stället för birdie.

Söndag upplösning på KM. Ledarboll med Kent, Bosse och båda Bertilarna. Kent, som ledde snyggt efter första ronden, hade ingen bra dag och fick inte riktigt delta i slutstriden. Ingen i ledarbollen spelade bra, men Bertil E spelade minst dåligt och tog därför välförtjänt hem pokalen. Det räcker, som så ofta i sådana sammanhang, med att helt enkelt vara bäst. Bertil E alltså klubbmästare på 152 slag, Bosse tvåa på 153 och Sonny, precis som året innan, god trea på 154. Prisutdelning vid lunchen varvid det katastrofala uppdagades – regerande mästare Janne G hade glömt kvar det nätta vandringspriset hemma i finrummets vitrinskåp. Förhoppningsvis har Janne då detta läses fått fram någon kranbil eller så för transport till den nye mästaren. 

Som Kent redan i Mogenstrup fick höra, hade han åstadkommit ett helt lysande slutspelsarrangemang. Vi fick allt serverat – inget hade den gode Kent missat. Vi är djupt tacksamma. Tre dagar med molnfri himmel och drygt 20 grader fick vi på köpet.

Avslutningsvis kan nämnas, om någon nu missade det, att det fanns stor uppslutning till tanken att nästa slutspel skulle äga rum på en ännu avlägsnare ort än Mogenstrup. Bertil N och Janne G fick i uppdrag att lägga fram ett eller flera förslag till årsmötet i mars.

Håll huvudet uppe!

Roland

Tillbaka

JÄRN-broder!

Så var då vårt 11:e spelår 2004 avslutat och som vanligt har det innehållit en myckenhet av frustration, eder och förbannelser. Men också, och desto mer, kamratskap, glädje, satta långputtar och studsar åt rätt håll.

Det är också hemskt roligt att notera att samtligas deltagande i jubileumsresan i fjor följdes upp av att alla också deltog i årets slutspel på Lilla Vik.

Som vanligt har jag försökt mig på att minnas något av årets skeenden i det nedanstående. Konstaterar då att det inte blir lättare med åren. Jag hoppas i alla fall att jag med detta river upp en del gammalt som Du har försökt glömma. Men också erinra om något som Du har försökt, men inte förmått, minnas.

4 mars

Vårt elfte årsmöte avhölls i vanlig ordning på Pub Millennium i Höllviken. Sedvanliga och goda ärtor.  Anders Bs förslag till regeländring antogs och innebar att vi numera spelar en modifierad form av slaggolf. Janne N tog upp beställningar på blå och röda tröjor att användas i kamperna. Oförändrade lag. På känt maner beslöts att permanenta den vid föregående årsmöte beslutade, tillfälliga värnskatten om 1 000 kr. Kassören omvaldes med acklamation.

16 april

Anders B bjöd in till Ljunghusen, vars bana var i ett fantastiskt bra skick sett till årstiden. Precis som vid premiären i fjor hade vi ett blåsigt, men soligt och vackert väder. En god sillamacka följd av en smarrig nötfärsbiff passade bra till bäsken. Före denna delade Janne ut våra nya tjusiga tröjor. Under spelets gång visade det sig dock att en del av di Röe skämdes för färgen och drog blå vindtäta tröjor utanpå. Värden vann på utmärkta 71, tätt följd av Kent på 72 och Janne G på 73. Sist blev Sonny vars rygg tvingade honom att, i trolig ledning, lägga av efter 12 hål. Di Blåe fortsatte framgångarna från fg år genom att ta en komfortabel ledning, nöjde sig dock med 1 poäng, 69-68.

14 maj

Sonny inviterade till tävlingen, som på nytt avverkades på Ljunghusen – snåla men kräsna som vi är. Mycket bra golfväder – ganska soligt, 13 grader och lagom vind. Kent gick på i ullstrumporna och avancerade en placering, jfrt med aprilrundan, genom att bli etta på 70, men det var med emaljen på framtänderna före undertecknad på samma resultat. Lasse D trea ett slag efter. Värden blev 10:a och Bertil N sist. Frånvaron av två tunga namn blev för svår för di Blåe, som förlorade stort 31 – 48. Di Röe övertog därmed ledningen med 16 slag.

18 juni

återvände vi till brottsplatsen, Kristianstad GK, där vi hade gängets första slutspel 1994. Skapligt väder – molnigt och 15 grader, men inget regn vilket man fick rikligt överallt i Skåne för övrigt. John vann efter suveräna 79 brutto, 74 netto! Värdarna brukar ju inte kunna samla ihop sig till bra spel, men så hade han också haft Janne G till mycket god hjälp. Bertil E tvåa på likaledes 74. Roland trea på 76 och Sonny sist med 90. Di Blåe vann säkert med 3 slag och hade därmed vunnit 2 av 3 omgångar. Dock leder Di Röe totalt med 154 – 141.

30 juli

Lasse H hade fixat till Malmöbanan så gott det lät sig göras efter ordentliga skyfall. Och spela fick vi göra i varmt och vackert väder. Vi fick också fördelen av lägesförbättring. Och detta utföll synnerligen lyckligt för undertecknad. Varje gång jag skulle lägga bollen tillrätta hade det hamnat en peg på mycket lämpligt ställe. Samtliga 16 hade infunnit sig och alla fick sig en riktig omgång av undertecknad som tyckte det var mycket lättspelat. Långa stunder spelade jag med paraplyn. Vann på 67 med Bertil E som tvåa på 72 och John trea på 73. Värden snodde den hedrande 14:e platsen och Sonny den 16:e. Di Blåe vann mycket klart med 78 mot 59 och övertog ledningen från snopna Röa.

27 augusti

I stället för planerade Ljunghusen fick vi bege oss till Kvarnby för första gången i gängets historia. Möjligen också den sista med tanke på det j-vla väder man bestod oss med. Dock hade Kent med viss hjälp av krögaren fixat mat av hög klass – sill och fläskfilé (var för sig). Ut gick vi med regn och blåst och in kom vi med ännu mera regn och blåst. Anders D behärskade föret bäst och vann på hedrande 76 – banan var min sj-l inte lätt. Två blev Lasse D på 77 och trea John på 79. Värden blev, hyfsat bra, 6:a och Anders B fick ingen riktig ordning på paraplyn och kunde därför inte undvika sistaplatsen. Di Blåe stormade vidare och vann en lika överlägsen seger som fg gång – nu med 50 mot 29. Ledningen inför sista ronden på Lilla Vik är därmed 27.

24 – 26 september

På fredagen hade vid 11-tiden alla, även Claes, lyckats hitta till Lilla Vik där värden Janne N välkomnade oss. Förmodligen hade han redan varit där några dagar för förberedelserna. Han vet ju hur en Järngängare blir om tex inte bäsken är på plats eller greenerna är oklippta. Bäsken var på plats och även sillen och uppvärmda med detta företogs sista omgången av lagtävlingen. Spänningen var olidlig. Di Blåe ledde ju med endast 27 poäng – vad som helst kunde hända (egentligen inte, men va f-n ska jag skriva för att hetsa upp er). Di Blåe höll igen så mycket det gick inom anständiga gränser men vann på nytt med 9 poäng – totalt alltså med 36! Janne G bäst på 70, Bertil E tvåa på 71 och Kent trea på 76. Värden blev femma och Lasse H sist. Om aftonen honorerades prestationerna på sedvanligt sätt. Jubel och applåder som aldrig ville ta slut. Medaljer och pokaler. Och vandringspris. Vi drack gott. Åt också, tror jag. Delade ut 500 riksdaler till årets indisciplinerade invidelle indivelle induelle enskilde segrare Kent! Det var roligt för honom. Rö o allt. Bra gjort också!

Dagen efter skulle det så spelas KM. När alla så står på rangen alt på puttinggreen, och försöker komma på det man har haft 15 år på sig att göra, kommer Sonny ut, ledsen i ögat, och påstår att nån har snott hans skor. Ingen tror honom givetvis och vi tar honom i handen, försöker trösta honom, och hjälper honom tillbaka till hans hus. Försöker få honom att minnas var han ställt skorna. Och där han pekar står bara ett par riktigt utgångna, sketna skor. R gick då ut och letade upp den enda av Sonnys huskamrater som inte var med under letandet, nämligen Curt. Fann honom ivrigt slående på rangen. Slog mycket säkert. Tror jag det – med såna skor! Ytterst skamsen fick han erkänna att han hade tyckt att dom var mycket finare än hans egna, men fick nu lämna tillbaka dom till Sonny som nu blev glad igen. Alltnog spelet kom igång och Janne G fortsatte i samma goda stil. Endast en försökte hejda hans framfart, nämligen Sonny, med fina skor och  som likaså åstadkom en 74:a. Värden, med en 77:a och Lasse D, med en 78:a, skulle få äran att på söndagen gå i ledarboll med dessa suveräner. Välförtjänt lunch därefter och som vanligt många skiftande beställningar och ändringar till den stackars servitrisen, som efter att ha ändrat och strukit i sin lista till sist utbrast att ’det var enklare att ta upp beställningar i går kväll när ni var lite småberusade’.

Söndag och upplösning på KM. Janne G obetvinglig. Lasse D dock en j-v-l på att försöka. En mycket god 72:a som dock inte räckte ända fram. Janne G klubbmästare på 148 slag, Lasse D tvåa på 150 och Sonny god trea på 155. Prisutdelning vid lunchen. Nytt sataniskt, av Claes konstruerat och skänkt, vandringspris bestående av en flaska god bäsk huvudstupa nerkörd i ett stycke välblandad betong. Fullständigt omöjligt att tillskansa sig detta fluidum. Efter lunchen kaffe. Två volontärer, Lasse D och denne, avgick till baren för att beställa och hämta kaka till alla 16. Fick dock av servitrisen rådet att nöja sig med 15 eftersom ’en farbror redan har hämtat en kaka’. Vid återkomsten till bordet satt mycket riktigt, inte bara en, utan två, ivrigt mumsande på sina bakverk.  Ingen av dem uppskattade epitetet ’farbror’ och de ville dessutom vara anonyma, men det kan avslöjas att det var dessa båda som var närmast inblandade i en sorglustig skohistoria dagen innan.

Den gode Janne N hade lagt ner sin själ i detta arrangemang. Intet fallerade. Vi övriga hade bara att njuta av ett perfekt arrangemang – inte ens vädret hade undgått hans goda planering. Bra väder på fredagen – kanonväder på lördagen – OK-väder med några stänk på söndagen. Vi stryker av oss mössan och tackar!

Håll huvudet uppe!

Roland

Tillbaka

JÄRN-broder!

Så var då vårt jubileumsår 2003 till ända och jag måste få tycka att det nog också var det bästa hittills. Och då tänker jag inte minst på vår slutspelsvecka, som var en verklig clou. Egentligen helt lysande att alla 16 skaffade sig möjlighet att delta och ännu mer fantastiskt är kanske att det kan finnas en sån anda och stämning som vi hade hela veckan.

Dock har det hänt även annat under året och låt då min summering nedan hjälpa till att dra fram sådant som många av er har försökt glömma. Andra har inte behövt försöka – i vår ålder sker sånt automatiskt och snabbt.

6 mars

Vårt tionde årsmöte avhölls på sedvanliga Pub Millennium i Höllviken. Mycket snabba beslut togs emedan ärtorna var försenade och vi nödgades förhandla med knorrande magar. Inga regeländringar och oförändrade lag. På känt maner bestämdes att kassören skulle uttaxera en s k tillfällig värnskatt om 1 000 kr för att förstärka kassan inför sensommarens slutspelsjubileumsresa. Med samma syfte antogs med tacksamhet erbjudandet från John och Anders D och Janne N om att utnyttja deras kort för att spela tre av fem ronder på Ljunghusen, vilka därigenom blev ytterst prisvärda.

25 april

I blåsigt, men soligt, aprilväder avverkades premiären på Malmö under Curts ledning. Silltallrik och söndagsstek passade bra till bäsken. Halvknackigt spel skylldes på ganska usla greener. Snömöglet hade gått hårt åt det gröna. Dock blev kassören glad eftersom han kasserade in över 600 kr för treputtar och sånt. Dessvärre utmärkte sig John genom att sno en tjuga efter 3 birdies men samtidigt 2 treputtar och sånt. Vår glade pensionär Kent, som numera enligt ryktet lämnar banan endast för att åka hem och sova, var bäst på 76. Med nio man inom 3 slag var det ohyggligt jämnt, men Bertil E knep andraplatsen följd av Janne G på likaledes 77. Värden blev sjua och Bertil sist. Här skall nämnas att, eftersom den gamla hundraklubben var minst sagt överbefolkad, Bertil gjorde en banbrytande insats genom att bilda en ny klubb, som för inträde stadgar 100 netto! Ännu en drömgräns hade därmed passerats. Di Röe, som numera framgångsrikt tränas av fruarna, tog en klar ledning i lagtävlingen med 59 mot 47.

3 maj

Bosse hade fått äran att inleda årets spara & gneta-kampanj genom att arrangera å Ljunghusen i stället för Barsebäck. Normalt inte särskilt mycket billigare, men tack vare de storstilade insatserna av tidigare nämnda bröder kunde greenfeen för 15 man begränsas till totalt 175 kr, eller drygt 11 kr per man. Helt OK får man anse. Ett dejligt golfvejr hade vi – mycket sol men en ganska rejäl och svårbemästrad vind. Endast di bäste behärskade detta. Som t ex Janne N som vann på 72 netto men det var med emaljen på framtänderna före undertecknad på samma resultat. God trea var John med 75. Värden blev fyra och Anders B sist. Di Röe vann på nytt, men denna gång knappt med 55 – 51.

27 juni

Åter på Ljunghusen. Denna gång ditlockade av Bertil E, som hade full ordning på allt inklusive vädret som var strålande; svag vind och molnfritt. Den gode John imponerade storligen genom att gå på 3 över par med nettot 69! Undertecknad, som brukar ha 72 på denna bana, blev med det tvåa. Lasse god trea med 75. Värden blev sexa och Sonny sist. Hedersomnämnande till Anders D. Inte för att han blev tolva utan för att han tangerade Leifs rekord från omgången före med 14 i på 17:e. Bedriften förtjänar att nedtecknas i sina detaljer: När vi andra tre hade slagit ut och med ett skrik kommit över bäcken i den svaga motvinden skulle A fega. Slog ut med en järn-7:a och hamnade ut till vänster i torrt vattenhinder. Därifrån ner i den bäck han var så rädd för. Droppar, slår ner i bunker. Därifrån vidare till greenbunker, vari han lägger fyra slag för att precis komma upp i slänten framför. Bollen ligger där och tvekar om den skall rulla tillbaka. A slår till den så att den slutar tveka och verkligen gör det. Sedan bra slag ur bunkern och det hela avslutas vackert med en säkert sänkt tredjeputt. Trots denna insats vann di Blåe komfortabelt med 60 – 40 vilket reducerade di Röes ledning till 2 poäng. Alltså mycket jämnt i halvtidsvilan.

1 augusti

I riktigt högsommarväder bjöd Lasse D oss till Trelleborg och Karins eminenta sillbord. 14 man infanns sig men endast 13 kunde starta sedan Lasse Hs gamla krigsskada åter gjort sig påmind. Janne G dagens suverän med 73. John tvåa med 75 liksom trean Curt. Värden hedrande 4:a. Den klubb som Bertil N bildade 25 april fick denna dag en ny medlem, nämligen Claes. Han gratuleras hjärtligt.

29 augusti

I Claes frånvaro hälsade oss Bertil N ånyo välkomna till Ljunghusen och till ännu en billig runda. Den börjar kännas som en andra hemmabana och det gör inte ont. Ut gick vi i bra golfväder – i varje fall uppehåll. Men efter en halvtimme cirka startade ett hyfsat jämnt dagsregn, som endast upphörde en gång och då ersattes av ett rejält ös. Temperaturen sjönk från 20 till 13 grader snabbt som ögat. I detta rysliga väder seglade Kent runt med en 66:a (é han klok?). Davidsson inte mycket sämre med 68 och Janne G med 70. Imponerande! Värden slutade som nr 11 (låter bättre än näst sist). Sistaplatsen snodde Anders B. Ett komplett blått lag mötte ett halvt rött och det gick som det gick. Di Blåes ledning med 5 poäng utökades med lika många till.

13 – 20 september

Sedan banorna på Costa Daurada rapporterats bli föremål för luftning mm under vår vecka bestämdes sent inpå avresan att vi i stället skulle bege oss norrut från Barcelona – till Costa Brava och Platja d’Aro, Silken Park Hotel San Jorge. Det visade sig bli ett utmärkt substitut.

Väl landade i Barcelona fick vi lägga en och en halv timme på att åse hur en spansk tjänsteman administrerar bilutlämning hos Hertz. Det var en vacker uppvisning i ineffektivitet. Dock, bilarna var bra – vi lyckades stuva in 14 man inklusive jättebagage i 4 bilar. I varje bil utsågs en man att liggandes på golvet sköta gas och broms och en man att genom sidorutan kolla trafiken och dirigera rattoperatören. Emellertid, fram kom vi och installerade blev vi. Därefter begav vi oss in till byn för en sen och enkel lunch. 10 man vid ett bord åt och drack därvid för totalt 2 000 kr. 4 man vid bordet bredvid försökte tömma kassan redan första dagen genom att beställa in ett gäng räkor till dagspris utan att kolla vad dom kostade. Notan för dessa blev likaledes 2 000 kr. På kvällen fick vi äta billig paella på en restaurang vid stranden.

Söndag begav vi oss iväg till golfbanan i Platja de Pals, en trevlig om än en aning ovårdad bana i pinjeskogen. Stela och otränade som vi var fick Janne N vinna på, som det senare visade sig, veckans sämsta vinnarresultat – 76. Tvåa blev John och trea undertecknad. Anders B gick ut mycket lugnt och landade på 102. Bertil N och Claes hälsade honom hjärtligt välkommen till Nya 100-klubben. På kvällen hade vi prisutdelning och drinkintag i Janne Gs svit och det blev så bra att det upprepades sedan ytterligare fem kvällar. Därpå åkte vi iväg till grannbyn Palamós där kvällsmaten intogs vid strandpromenaden. Sen blev det problem. Inte lätt att få taxi där inte. Sista gänget fick åka med personalen efter stängning.

Måndag grydde och då hamnade vi på Costa Brava Golf Course. Likaså en pinjeskogsbana, liggandes insnirklad och vacker i ett villaområde. Hade ett hål, nr 2, som passade Anders D som handen i handsken. Perfekt för lågt flygande projektiler. Hade inte sämre än par där någon dag! (Inte bättre heller). Janne N vann igen med en 75:a med Bertil E som tvåa och Kent trea. Sistnämnde ville absolut inte hålla något segertal varför han för säkerhets skull avslutade med 11 i på 18:e. Lasse H bestämde sig för detsamma redan från start och slutade ohotad sist. En enkel aftonvard intogs i vår egen by. Leifs, Anders Bs och dennes bestod av rågade fat med först kalla och sen varma skaldjur en masse. Ostron, musslor, havskräftor, snäckor i alla former, gambas, hummer – you name it. Vi hade inte tid att kolla men jag tror att di andre åt hamburgare eller nåt. Tillbaks på hotellet intog vi, liksom alla andra kvällar/nätter under bar himmel, utan behov av tröjor och med utsikt över månbelyst Medelhav, dagens sista pilsner.

Tisdag var vi på Costa Brava på nytt. Den grymme Janne N piskade oss ånyo genom en 67:a. Undertecknad hade redan tagit ut segern i förskott efter en 69:a, vilket man fick äta upp ordentligt. Hur fan fick han veta att det behövdes så mycket mer denna dag än tidigare? Den gode Sonny god 3:a. Tveklöst var banan inte Lasse Hs favvis – behöll han sin position från dagen innan. På kvällen hamnade vi på en argentinsk restaurang, som utanför ingången var försedd med en jättegrill med tillhörande grillkock, och världens största köttstycken. Väl inne försågs vi med småbitar av dessa (t ex entrecôte på 5 hg!!). Kanongott och vi blev hyfsat mätta.

Onsdag for vi på nytt iväg till Pals. Väl där fick vi veta att halva banan var stängd pga luftning och slikt. Med god hjälp från personalen fick vi i stället tider på Empordá varför vi hastigt och lustigt befann oss på väg igen. Nu tyckte vi det var så roligt för Janne N att få vinna igen och igen så vi beslöt oss för att spela mycket sämre än dagen innan. Och det var helt rätt uträknat. Han vann på 75 med John som tvåa och undertecknad trea. Bosse, som inte hade vågat prova sin nya klubba förut, gjorde det nu. Blev sist och satte upp klubban på transferlistan. Viktigare än allt detta var dock att rundan samtidigt var sista omgången i lagtävlingen. Di Blåe gav ingen nåd. Ledde innan med 10 poäng och tog nu ytterligare 13 och vann därmed årets kamp med klara 297 –274. Kvällsmaten intogs stilla (det lät väl bra?) i hotellets restaurang. Överraskande gott!

Torsdag. Klubbmästerskapets första rond. Empordá igen med sina jättegreener, ofta 50 meter långa. Snittarealen låg nog nära 1 000 kvm. Dessutom var i princip alla flaggor placerade längst bort i en hörna. Inga problem dock för oss – ju svårare dess bättre. Janne G gjorde en imponerande runda med 73 och betraktades länge som dagens segrare. Kom dock Anders D, totalt missbedömd, in i sista bollen med än mer imponerande 71. Betydde det att ledarbollen dag två skulle bestå av Anders D 71, Janne G 73, denne 75 och Leif 76. Dagens sistaplats togs om hand av Claes B, dock ursäktad av taskig rygg. Tillbaka till hotellet blev det sedvanlig uppdelning – några badade i havet och gick därmed miste om en uppvisning vid pool-side som tvingade en del av våra kamrater att efterhand förpassa sig ner i poolen för avsvalkning. Å kvällen åt vi synnerligen gott inne i Palamós igen och då delgavs havsbadarna föreställningen på ett mycket ingående, detaljerat och klargörande sätt.

Fredag och med det veckans och KMs sista rond i vilken det blev en strid in på målsnöret. Helt jämnt inför 17:e där dock Anders D blev avhängd efter en usel bogey på ett så pass lätt hål. På 18:e höll Janne G på att ställa till det för sig genom att skicka sin andraboll i vattnet. Men undertecknad svarade generöst med att ta en klubba för mycket vid inspelet. Imponerande spel av Janne G, som vann på 149 före spurtande Bertil E på 150 och denne på likaledes 150. Dagens rond vanns förstås av Bertil E på 71, tvåa blev John med 72 och trea Bosse på detsamma. Veckans sista sistaplats lade Lasse D beslag på. Om aftonen blev det en stor, avslutande galamiddag på en mycket trevlig, hacienda-liknande restaurang utanför stan. Det blev en sanslös, nästan karnevalsliknande stämning när Di Blåe blev behängda med guldmedaljerna. Vilken fest – vilket jubel! Det hedrar verkligen Di Röe att dom så helhjärtat och beundrande applåderade sina besegrare. John blev ytterligare hyllad och fick 500 för sin imponerande individuella säsongseger. Och så fick Janne G på nytt ta på sig klubbmästarkavajen. Förra gången var 1997. Avslutningen skedde sedan under stjärnorna på vår klipphylla utanför hotellet. Eftersom baren hade stängt hämtade alla sina slattar och jag menar att det blev en magnifik dukning.

Lördag. Hemfärd. En suverän vecka var slut och alla såg fram emot att få komma hem och vila upp sig på jobbet. Stort tack till Bertil och Janne G som fick arrangörsuppdraget vid årsmötet och som har grejat det hela j-ligt bra! Inget har mankerat, t ex fick vi redan före avresan veta vart vi skulle. Mycket stort jobb på plats för att vi andra skulle kunna glida omkring. Inte ens vädret hade dom glömt bort att fixa. Vi stryker av mössan och tackar!

Håll huvudet uppe!

Roland

Tillbaka

JÄRN-broder!                                                                         2000

Så är det dags att skriva ännu ett kapitel i det ärorika Järngängets historiebok. Det nya årtusendets första år är för oss i detta avseende avverkat. Har det då varit lika trevligt som tidigare år? Har vi trivts med varandra lika bra? Nej, jag tycker nog inte det.

Jag förstår nu att någon höjer på minst ett ögonbryn, men låt mig förklara min synpunkt: För varje år ser jag att vi lär känna varandra allt bättre. Efterhand visas allt mer av det innersta, som, kan vi konstatera, i en Järn-broder är något av det finaste som finns på denna jord. Det har ju visat sig att god gemensam handplockning har gjort att detta lands goaste golfare har hamnat i samma gäng.

Jag anser alltså att det inte har varit lika trevligt i år utan ännu trevligare, vilket jag också menar det har blivit för varje år. Och hade det bara inte varit för den jäkla golfen så hade harmonin och lyckan varit fullständig. Den har ju som vanligt ställt till det för en del, men jag skall försöka undvika att dra upp sån gammal skit här nedan i den kronologiskt ordnade summeringen.

2 mars

Vårt sjunde årsmöte avhölls hos broder Kent, som, visade det sig, va rejnt jävli po å lauga arrtor. Utöver de obligatoriska besluten om värdskap, spelplatser och -tider bestämdes att behålla existerande regelverk samt gjordes ny lagindelning.

14 april

Ditlockade av Claes infann vi oss nästan mangrant på Falsterbo GK. Det skulle vi inte ha gjort. Fy fan vilket väder! Regn och blåst och det var nog minusgrader också (även om jag inte vet hur det gick ihop med regnet). Emellertid, spelat blev det, men inte bra. Ingen under 80 netto. Di Blåe (och här upprepar jag exakt orden från föregående år) tog ett så kraftigt punggrepp (endast bildligt talat) på Di Röe att dessa inte hämtade sig riktigt på hela säsongen. 87,0 mot 50,0. Janne G kämpade bäst och vann på 80 och det var med emaljen på framtänderna före Leif. Anders B blev trea. Värden höll sig i bakgrunden och slutade sist av dem som fullföljde. Lasse H hade fått nog efter 10. Flera trodde honom då han skyllde på en gammal krigsskada.

19 maj

Anders, med D på ryggen, inviterade oss till Trelleborgs GK där vädret var raka motsatsen till det på Falsterbo. Di Röe kom tillbaka och vann med 72,0 mot 65,0. Di Blåe tog tydligt för lätt på uppgiften. Lasse D vann ganska komfortabelt på 70 trots att Vän av ordning fick lagt på ett pliktslag i klubbhuset. Hade nämligen nämnde L, å grund av sin stora ömhet för rara växter, inte nänts att slå bland blommorna i 1:ans rabatter. Hur han nu hade hamnat där när han spelade 10:an. Bosse tvåa och Janne G trea. Värden slutade sjunde och Bertil sist.

16 juni

Bosse hälsade oss välkomna till Barsebäck GCC, en tämligen okänd men fullt spelbar bana norröver. Di Blåe spelade för fullt igen och vann med 81,5 mot 55,5. Här blev det äntligen en favoritseger. Blygsamheten förbjuder mig att nämna namnet, men 75 netto var jag nöjd med. Leif tvåa liksom på Falsterbo. Kent började här visa sig genom att bli trea. Värden fyra och Ronny sist.

4 augusti

Ronny bjöd in till Ljunghusen där det blev ombytta roller. Di Röe lekte hem det med 79,0 – 58,0. Kent vann på 69 (årets bästa!), Bosse tvåa och Janne G trea. Värden blev sexa och Leif, olycksfödde gubbe, presterade gängets och årets sämsta rond: 98 netto (109 brutto). Ja, ja, Anders B var tveksamt bättre med årets näst sämsta nettorond, 96 och 113 brutto.

1 september

infann vi oss på Lunds AGK där Janne N för första gången stod för arrangemanget. Ingen klagade. Di Röe vann på nytt 72,0 - 65,0. Kent hade kommit igång ordentligt och vann igen. Nu på 75. Obekräftade rykten säger att hans sambo lagt mycket tid på att rätta till det värsta hos honom. Och det gäller golfen också. Denne blev tvåa och Bertil trea. Värden hade annat att tänka på och blev näst sist och slog därmed Claes.

22 - 24 september

Efter nästan sovmorgon rullade vi iväg över broen och letade oss ner till Maribo på Falster. Samlades vid poolen med en bajer och fick helgens program och ordningsregler föredragna av Bertil. Satte vi oss därefter till bords för uppvärmningen inför golfen och fick ägg o sill o snaps o öl. En del tycker sånt är gott. Iväg till banan där Di Blåe var lätt sataniska. Dom visste att förlusten fick vara max 82,0 – 55,0 för att vinsten skulle vara klar. Släppte Di Röe till 80,0 – 57,0. Slutställningen blev 413,5 mot 408,5. Janne G vann sin andra seger för säsongen på 73. Bosse tvåa och Bertil trea. Sist blev Claes.

Om aftonen blev det som vanligt stor galamiddag. Jag vet inte om vi åt något men det dracks en hel del. Och gott var det. Det sa själv personalen. Kvällens clou kom naturligtvis med prisutdelningen. Vilken fest och vilket jubel när Di Blåe blev behängda med de medaljer som dom verkligen gjort sig förtjänta av. Di Röes lagledare John överräckte det ståtliga vandringspriset till Di Blåes lagledare Janne N. Intet öga var torrt. Den Röe Kent fick plåster på såren genom 500 riksdaler som erkänsla för en gedigen individuell insats över året.

Dagen efter spelades klubbmästerskapets första 18 med Kent etta, Curt tvåa och Anders D trea i halvtid. På söndagen gick dessa tillsammans med fyran John ut i ledarbollen, vilket Kent, i motsats till de övriga tre, klarade magnifikt. Vann klart sedan Curt torskat på 17:e, tror jag. Femman Bosse smög upp till en slutlig andraplats och han som var nia (denne) efter första dagen blev trea. Pokal och kontanter och applådåskor till Kent.

Den minnesgode kommer kanske ihåg förra årets nattliga marodör. Det gjorde i alla fall offren, varför det utspelades en ganska intressant jakt runt poolen på lördagskvällen. Dessvärre (jag menar naturligtvis dessbättre) hamnade ingen i.

Alla var överens om att inte lägga fler slutspel på Maribo. Man skall nämligen inte försöka upprepa succéer. Stort tack till Bertil för ett helt igenom lyckat arrangemang.  

Håll huvudet uppe!

Roland

Tillbaka

JÄRN-broder!

Långt om länge har jag tänt ljuset i skrivarhörnet och satt mig för att summera Järngängets 1999.

Det blev ett år som inte liknade de tidigare. Det märktes framför allt på hur bollarna flög och rullade. Nånting i luften har hela säsongen påverkat bollarnas bana så att man inte längre har kunnat lita på att bra slag fick sin reveny. Det är mycket möjligt att det handlar om en variant av växthuseffekten eller att solen har haft ett år med många och stora eruptioner och som då har skapat kraftiga elektromagnetiska vågor. I alla fall har det betytt en klar och stor fördel för de spelare som spelar mera på chans och som inte bryr sig så mycket om att sikta eller så.

Nåväl det har ju varit lika för alla. Fast. Det är klart. Man slås av en tanke. Det kan väl inte ha haft någon betydelse för årets lagtävling? Väl? Nåja, även om all sannolikhet talar för att det verkligen är så, så kan ju inget bevisas. Vi får därför inte låtsas om detta utan behandlar årets segrare, Di Blåe, som om det har varit sportsligt sett helt rättvisa tävlingar!! Heder åt dessa som har kämpat i sex år för att få sina första guldmedaljer. Applåder även till Di Röe, som knep en ohotad andraplats.

Detta har hänt under årets bataljer:

4 mars

Vårt sjätte årsmöte avhölls, liksom året innan, hos Norells i Höllviken. Utöver de obligatoriska besluten om värdskap, spelplatser och -tider avgjordes frågan om en rättvisare poängberäkning för icke deltagande. Den rådande lagindelningen skulle kvarstå även 1999.

16 april

Curts lockrop ledde oss till Malmö GK, där Di Blåe tog ett så kraftigt punggrepp (endast bildligt talat) på Di Röe att dessa inte hämtade sig riktigt på hela säsongen. 77,5 mot 59,5. Lasse, med ett D i mössan, spelade som i trance och vann överlägset på 68 och sänkte sig tillika (vilket han har ångrat hela sommaren). Den minnesgode erinrar sig att nämnde Lasse även vann premiären 1998. Va fan gör han på vintrarna?? Bosse tvåa och Kent trea. Värden slutade näst sist och John sist.

21 maj

John inviterade oss till Vellinge där Di Blåe vann på nytt, 72,0 - 65,0. Janne, med G på ryggen, snodde förstapriset med 74 med Leif som tvåa och värden trea. Efter förstaplatsen 1998 blev Lasse jumbo vid tävlingen därnäst. Detta år gick det inte så illa. Blev han nämligen nr 15 av 16 deltagande. Anders D räddade honom från ett da capo.

18 juni

Anders B hälsade oss för första gången välkomna till sin hemmabana, som numera är Bokskogen. Di Röe lät Di Blåe vinna igen, med futtiga 24 poäng. 80,5 - 56,5. Bosse gillade banan och vann på 70, tätt följd av Janne N och Lasse D. Värden höll igen och blev nia och Sonny slutade sist.

6 augusti

Janne G var värd för första gången och det klarade han med approbatur. Lund är ju en mycket trevlig bana, som ställer krav på spelarna. Det gäller att vara både taktisk och strategisk samt naturligtvis behärska sina verktyg. Undertecknad vann på 72 med värden som tvåa och Lasse H som trea. Curt fick nöja sig med en sistaplats. I lagtävlingen vann Di Röe mycket klart 70,5 - 66,5.

27 augusti

infann vi oss på Trelleborg där Sonny stod för arrangemanget. Di Röe vann på nytt 74,0 - 63,0. Bosse vann komfortabelt på 72 med Lasse D som tvåa och Kent som trea. Värden tog en hedrande fjärdeplats medan Bertil lade beslag på sistaplatsen.

24 - 26 september

Efter en synnerligen tidig revelj i respektive stuga infann vi oss 08.30 på Hässleholm i Skyrup (vi golfare har väl en elegant användning av geografiska prepositioner!?). Vi satte oss direkt till bords och fick ägg o sill o snaps o öl. Det är ett bra sätt att värma upp. Enklare och godare än bålrullningar och skuggboxning på första tee. Di Röe vann tredje omgången på rad. 70,0 - 67,0. Dock räckte det inte för att rubba Di Blåes position, varför dessa vann lagtävlingen med 426,5 mot 395,5. Det är bara till att stryka av sig mössan! Individuellt vann John på 75 med Janne N som tvåa och Leif som trea. Anders B sladdade.

Kvällens sedvanliga galamiddag, som förgylldes av prisutdelningarna, som ackompanjerades av veritabla applådåskor, som utdelades av icke-pristagarna, som tröstade sig med innehållet i de flaskor, som oupphörligt bars fram av den flinka personalen, som bestod av Werner och hans früh, avåts med stor njutning.

Först och främst fick Di Blåe ta emot det ståtliga vandringspriset för första gången. De applåder som utdelades av publiken, Di Röe, var ungefär lika starka som de som Di Blåe hade utdelat under de tidigare fem avslutningarna. Ganska måttliga således. Därefter fick Bosse för andra gången i historien motta femhundra riksdaler efter att överlägset ha vunnit det individuella säsongpriset. Snittet blev 75 netto - formidable!!

På lördagen avverkades under dagen de första 18 hålen i klubbmästerskapet med Bosse som halvledare, eller vad det heter. På kvällen som vanligt ny fest. Claes, som naturligtvis kände till traditionerna och låg illa till som endast fjärde man i halvtid, förstod att det gällde att vila sig i form. Stack han därför hem för att lägga sig tidigt med sin egen snuttefilt och kom tillbaka på söndagsmorgonen utvilad och fin. Kunde det därför endast gå på ett sätt (särskilt som han spelade bra också). Claes överst på prispallen således, flankerad av Bosse och Anders D.

Bland övriga individuella prestationer bör också nämnas det som företogs av en anonym (jag kan blott avslöja att han tidigare tillhört Bedinge) vandrare i natten. Denne marodör snodde täcken och lakan från det såta (med Å!) paret på åttan, Leif och Kent. Leif, som har varit ute förr, lade då beslag på rummets enda extrafilt, vilket gjorde att Kent fick försöka sova med madrassen över sig. Att detta går bra, åtminstone i vissa tillstånd, har tidigare bevisats av en av våra bröder, som också vill vara anonym, varför vi här kallar honom Berra Sydh.

Till sist: Stort tack till Bosse för hans idoga arbete (som blev onödigt stort pga sena avanmälningar) för att ro iland ett helt igenom lyckat arrangemang.

Lev gott och ge järnet!

Roland

Tillbaka

JÄRN-broder!

1998 års järngängssäsong är oåterkalleligt slut. Det är ett oomkullrunkeligt faktum. Men nästa säsong ligger runt hörnet och medlemmarna i det blåa laget har säkert redan börjat den mentala bearbetningen av årets debacle. Och det är ju bra även för di röe, som kräver gott motstånd för att riktigt trivas.

Johns lag, di röe, var som vanligt favoriter inför seriestarten och, utan att vid något tillfälle behöva ta till sitt allra bästa spel, motsvarade man förväntningarna och vann om än inte klart så i alla fall helt överlägset.

En prekär situation uppstod med vårt grandiosa vandringspris i samband med prisutdelningen i Kolding. Detta naivistiskt präglade konstverk, med surrealistiska inslag, är så till den milda grad uppskattat i vissa kretsar, att den gömdes undan på hemlig plats. Det viskas att det inom kort kommer ett erbjudande om förvärv antingen från en medlem eller från The Tate Gallery i London. Det kan också bli fråga om ett byte rakt av mot ett nytt vandringspris, någonting á la Stanley Cup eller så. Vi får se. Det får bli en fråga för årsmötet.

Detta har hänt under årets bataljer:

5 mars

Vårt femte årsmöte avhölls hos Norells i Höllviken. Det blev snabba beslut om värdskap, spelplatser och -tider. Dessutom gjordes en ny lagindelning och ändrades spelformen från poängbogey till slagspel. Det har senare konstaterats att, under denna sistnämnda punkt, Kent slumrade till lite efter den goda punschen.

24 april

Lasse H ville att vi skulle komma till Sofiedal för att spela och då gjorde vi det. Di Röe vann lagtävlingen, 46 - 23. Värdens namne, med D på ryggen, var duktigast (om man nu kan säga så efter 79 netto). Curt säker tvåa och Claes trea. Lasse H själv hade lagt sina krafter på arrangemanget och slutade sist.

29 maj

Kent lockade ut oss till berg- och dalbanan på Romeleåsen där di Röe vann på nytt, 48 - 44. Anders B snodde förstapriset på 70 med Claes tvåa och John därnäst. Lasse D hade tagit ut sig fullständigt på Sofiedal och blev jumbo.

26 juni

Bosse hälsade oss för första gången välkomna till Barsebäck, en dittills okänd bana belägen i skogarna väster om Hofterup. Di blåe tyckte om banan och med hjälp av några skänkta puttar vann man med 57 - 49. Jan var bäst på 73. Roland tvåa och Bosse själv trea. Sonny hade skoskav eller nåt och blev sist.

31 juli

Bertil var värd på Ljunghusen där di Röe återtog vanan att vinna, 62 - 59. Anders D vann på 75. Ronny blev, precis som i fjor tack vare hemmaplan, tvåa och Roland trea. Sonny hade inte fått bukt med sitt skoskav och då gick det som det gick.

28 augusti

infann vi oss på Trelleborg där Lasse D svarade för arrangemanget. Di blåe svarade för sin klaraste seger genom tiderna, 31 - 16. Bertil vann komfortabelt på 72 med Bosse tvåa och John trea. Anders B blev sist. Hans klubbor hade visst försvunnit på flyget. Eller nåt. (I fortsättningen får var och en lämna in skriftliga bortförklaringar. Det är hopplöst att så här långt efteråt försöka finna rimliga tolkningar till fiaskona.)

18 - 20 september

Iväg for vi. Över hav och land och över hav igen. Fram kom vi. Till det dejelige Danmark. John, hade hittat en mycket trevlig och omväxlande bana i Kolding. Dessvärre var den ganska svårspelad efter allt regn, som arrangören inte hade förmått förhindra. Detta var samtidigt det enda som vi kunde kritisera John för. Allt övrigt i arrangemanget har han all heder av. Vi bugar och tackar

Vi begyndte med en meged go dansk frokost med flæskesteg og rødkål og frikadeller m v, m v. Snapsarna var mycket små, men kom å andra sidan tätt som hagel. En del kände därvid hur formen började komma så smått och ville avblåsa dagens tävling för att stanna på krogen och därmed toppa formen ordentligt. Emellertid kom spelet igång och det gick som väntat. Di Röe vann även den avslutande ronden, 49 - 44. Säsongtävlingen var därmed hemma med 270 mot 258. Individuellt vann Bosse på 74. Janne N tvåa och Lasse D trea.

På di blåes begäran hade vi hyrt hela restaurangen för kvällens galamiddag. Man ville inte i onödan skylta med sin andraplacering. Det hjälpte inte att di röe försökte trösta. De välförtjänta medaljerna utdelades till di röe ur di blåes lagledares hand. Applådåskorna dånade, leveropen rungade och - ja, det var en härlig scen. Därefter uppstod emellertid ett embryo till panik, då John, di röes stolte lagledare, triumfatoriskt skulle höja vandringspriset, mängden skulle jubla och stjärnorna gnistra på himlapällen etc etc. Förklaring - se tredje stycket i denna epistel.

Med 18 hål på lördagen och 18 hål på söndagen spelades sedan vårt stora klubbmästerskap. Hårdast ut gick mycket oväntat den vid tillfället helt nye medlemmen Janne N. Med netto 73 fick han då gå ledarboll på söndagen med Kent och Roland. Innan dess, på lördagskvällen, blev han dock uppträngd i ett hörn och informerad om vad som gäller för nya medlemmar. Hur man håller igen sitt eget spel, skänker puttar till gamla medlemmar osv. Inget av detta fastnade emellertid. Janne var ännu värre på söndagen och då förstod vi vad det var för en lirare vi hade valt in. Claes och undertecknad får ta på oss skulden. Med påklistrade leenden hos alla övriga fick Janne ta emot den stiliga bucklan och klubbmästarkavajen

Bland övriga individuella prestationer bör också nämnas Claes oblyga försök att på lördagen öka chansen till hole-in-one genom att på 18:e sikta på en fullsatt puttinggreen i stället för ordinarie green. På söndagen ökade han på sin meritlista genom att på samma tee på nytt missa utslaget. Ett utvrålat FORE!!! missbedömdes av alla öldrickare på terassen, som kastade sig under borden, slog ut ölglasen mm mm. Stort tumult.

Lev gott och ge järnet!

Roland

Tillbaka

JÄRN-broder!                                                                       1997

Golf är en sport som man regelbundet, i allmänhet cirka 2 gånger per runda, bestämmer sig för att lägga av med. Lik förbannat kan vi nu konstatera att vi inte har gjort det i år heller utan i stället kommit tillbaka ur förnedringarna och däremellan njutit fullt ut av denna den näst mest sofistikerade och glädjefyllda av sysselsättningar. En närstående idog golfare anspelade på ett annat trevligt pyssel när han sade sig ha sju intressen - sex och golf.

Nåväl. Nu är sommarsäsongen slut och för Järngänget återstår i år för den ena hälften endast att som vanligt putsa sina medaljer och för den andra hälften att i god tid hyra in sig i någon lada för vinterträning.

Flera ur det blå laget har efter slutspelet kommit till mig och sagt sig vara övertygade om att det vilar någon slags förbannelse över den blå färgen på deras tröjor. Jag hade sånär börjat tro att dom hade rätt när vi fick uppleva Europas lag som di blåe i Ryders Cup. Bevisligen var det inget fel på färgen.

Precis som vanligt får Du här en kort summering av årets äventyr.

13 mars

Årsmötet avhölls för fjärde gången på Puben i Höllviken. Som vanligt beslutades om värdskap, spelplatser och -tider. Därutöver ägnades tiden åt dryckenskap och ett hejdlöst frossande.

18 april

Lasse D ville att vi skulle komma till Trelleborg för att spela och då gjorde vi det. Di Röe vann lagtävlingen, 122 - 109. Bosse angav tonen för sitt spel resten av säsongen och vann på 31 poäng. Roland tvåa och John trea.

23 maj

Jan stod för värdskapet på Bokskogens Nya där di Röe vann på nytt, 125 - 105. Lasse D snodde förstapriset på 37 poäng med Kenth och Roland därnäst.

27 juni

Stefan hälsade oss välkomna på Rya, vilket tydligen var populärt. För första gången i Järngängets ärorika historia var hela manskapet på plats. 16 man - fulla lag. Di Blåe trivdes med detta. Hade ett par stolpskott som gick in. Vann med 134 - 127. Claes var bäst med 34 poäng. Leif tvåa och Anders B trea.

1 augusti

Ronny  var värd på Ljunghusen där di Röe återtog vanan att vinna, 151 - 146. Bosse vann igen - nu på säsongbästa 39 poäng. Ronny blev, tack vare hemmaplan, tvåa och John trea.

29 augusti

infann vi oss på Malmö där Leif svarade för arrangemanget. Här vann Jan på stiliga 38 poäng med Lasse D tvåa och Roland trea. Di Röe vann överlägset  136 - 113.

19 - 21 september

Anders D hade fått förtroendet att arrangera årets slutspel och infriade allas förhoppningar på ett förträffligt sätt. Boendet på First Hotel Karlshamn var suveränt. Likaså banorna Karlshamn och Sölvesborg. Vädret, som han lagt särskild omsorg om, var också utomkolofenomenomt. Allt var helt rätt! Vi lyfter på hatten!

Vi började som vanligt med en järnsexa i restaurangen och det var en utomordentlig grund för resten av dagen. Di Röe retades lite lätt med di Blåe genom att bara vinna med 0,9 poäng. Säsongtävlingen var därmed i hamn med 789,3 mot 732,5. Individuellt vann Leif med 35. Bertil tvåa och Roland trea.

Efter lunch spelades scramble. Ett av lagen hade färre slag än dom övriga och vann därför.

På kvällen stor galamiddag med prisutdelning, som kunde genomföras sedan vi hade flugit in Lasse D och Claes från Spanien. Di Röe, som numera är vana vid dessa ovationer, tog emot sina välförtjänta medaljer. Lagledaren John visade lagets ödmjukhet i sitt tacktal då han sade att om laget inte hade haft en formidabel tur vid ett par tillfällen hade man kanske inte vunnit med mer än 40 slag i stället för 57.

Bosse fick därefter under mängdens jubel motta 300 kr som första avbetalning på det individuella säsongpriset som är på 500 kr (resten får han då kassören har samlat in medel till detta från deltagarna i orgierna på lördagskvällen då hela klubbkassan söps upp med följd att di Röe inte ens kunde få en delbetalning på sina 500 kr vardera för lagsegern). Denne yngling hade ett snitt på 31,2 poäng under de fem omgångar han deltog. Starkt! Förförra årets vinnare Leif var tvåa och förra årets vinnare Roland var trea.

Efter dessa hyllningar blev det tappra försök att undvika uttorkning av slemhinnor och annat. Kort sagt blev det en meget god hyggeaften.

Dessvärre har inte nedtecknaren av dessa runor några klara minnesbilder av vad som tilldrog sig på lördagen med spel på Sölvesborg eller på söndagen med spel på Karlshamn igen. Dock har jag informerats om att vår eminente kassör Jan efter en hård kamp med Sonny in till målsnöret blev klubbmästare 1997 och fick ta på sig den stiliga klubbmästarkavajen.

En som var säker på att få ta hand om den var Kenth som därför gjorde sig av med sin egen gamla. Bertil, vår egen Ture Sventon, kunde dock efter lite efterforskningar återbörda densamma till ägaren.

Till sist: De som lyckas få ledigt för detta kan väl försöka ta sig till Trelleborgs GK lördagen den 29 november kl 08.00. Första bollen går kl 08.30.

Lev gott och ge järnet!

Roland

Tillbaka

JÄRN-broder!                                         1996

Som traditionen bjuder får Du härmed årets summering. Och det har varit ganska likartat mot tidigare år. Man hade ju därför kunnat göra det enkelt för sig och sno vissa delar från förra årets krönika. Och det gör jag. Inte. Mer än lite.

Jag har förstått att en del tycker att vi har ett förbannat trivsamt spelår bakom oss. Andra har inte riktigt fattat denna synpunkt. Dom tycker nämligen att det har varit ett  in i helvete trivsamt spelår. Själv är jag så rädd för att det skall bli bråk så jag tycker lite mittemellan.

Vid årets invägning på Puben den 7 mars ville som bekant 7 av det Blåa lagets medlemmar överföras till det Röa laget, vilket ju självklart avslogs. När man nu ser i backspegeln inser man lätt att även om di Blåe är skrala golfspelare så - dumma är dom min sj-l icke.

I kronologisk ordning har följande hänt:

7 mars

Årsmötet avhölls som tidigare på Puben i Höllviken. Vi koncentrerade oss på arrtorna så till den milda grad att inget som helst nytt, utöver värdskap, spelplatser och -tider kunde beslutas. Men det räckte.

26 april

Curt kallade till spel på Malmö. Di Röe vann lagtävlingen, 133 - 117. Bertil behövde tydligen vinterns vila. Var sämste man förra årets sista tävling - vann nu i stor stil på 35 poäng (vann f ö första tävlingen 1995 också). Jan tvåa och Ronny trea.

24 maj

Bertil välkomnade oss till Ljunghusen där di Blåe vann, 136 - 129, dock utan att överta ledningen. Claes snodde förstapriset med 36 poäng med Curt och Håkan därnäst.

14 juni

Jan skulle varit värd men efter förhinder ställde Claes upp som vik på Bokskogen. Di Blåe vann igen, 109 - 106, men alltför knappt för att överta ledningen. Leif var bäst med 37 poäng. Bosse tvåa (ständig) och Anders D trea.

2 augusti

Ett perfekt värdskap av Claes (sedan han som förste man fått träna på detta under fg spelomgång) borgade för att förhållandena var absolut rättvisa och utslagsgivande på denna utomordentligt svårspelade bana. Vann då, helt enligt tipsen, Roland på 43 poäng med Curt som tvåa med 41 poäng. Jan trea på mediokra 37 poäng, Under denna omgång kan nog sägas att di Röe satte sista spiken i årets tävlingskista. Sämste man i det Röa laget hade 33 poäng. Bäste man i det Blåa laget hade 33 poäng. Di Röe vann 168 - 128.

5 september

Anders B lockade oss till Sofiedal, som låg något närmare än hans ordinarie hemmabana. Här vann John på 33 poäng med Anders D tvåa, 32 poäng, och Leif trea, 30 poäng. Di Röe vann knappt 119 - 116.

20 - 22 september

Årets slutspel arrangerades på ett helt igenom suveränt sätt av Håkan, som hade bokat in oss på Pensionat Enehall i Båstad. Helt rätt! Bra väder hade han fixat Fredag och Lördag, Skitbra väder Söndag. Vi stryker av mössan och bugar.

Traditionell start med sill och järnsexa på Båstad. Di Blåe kämpade så att dom fick samma färg i ansiktet medan di Röe bara bevakade positionen. Lätt vunnet av di Röe 128 - 106. Slutsegern således till di Röe 656,8 - 607,9. Individuellt vann Roland med 36. John tvåa och Håkan trea.

Sedan drack vi lunch och sedan spelade vi scramble. Vann gjorde dom som hade minst antal slag.

Före middagen hade vi prisutdelning. Di Röe blev klädda i nya fina medaljer och den stolte lagledaren fick på nytt ta emot det formidabla vandringspriset. Det hördes mången suck från di Blåe och det förstår man. Intet öga var torrt.

Applåder och visslingar (jag skriver så fast det var mest buanden) och 500 kr tillkom därefter Roland för segern indidviduellt över säsongen (34,5 i snitt). John var tvåa precis som i fjor. Förra årets vinnare, Leif, var trea.

De silvermedaljer som hade saknats tidigare år hade Sonny äntligen ordnat fram i tid och under generösa applådåskor från di Röe blev även di Blåe vackert behängda med utmärkelser.

De smultronställen som slutspelsarrangörerna hittills har hittat satsar verkligen på utsökt mat. Detta var inget undantag. Ingen åt mindre än dubbelt vad man behövde och då skall vi inte tala om hur mycket det hela sköljdes ner med. Förbannat gott!

Dagen efter var det dagen efter. På Bjäre spelades första 18 av klubbmästerskapets 36 hål. Blåsigt och kallt som fan. Håkan frös minst och vann. Denna dag inträffade en incident som fick stor uppmärksamhet. Försökte nämligen en av spelarna, vi kan kalla honom NN (John har nämligen i efterhand sagt att han ville vara anonym), fuska sig till ett nytt klubbrekord. Försöket misslyckades dock skändligen. NN påstod sig nämligen ha varit först med att ha gjort en dubbel treputt sedan tredjeputten hade rullat ner i bunkern. Vid kontrollräkning visade det sig emellertid att han hade återvunnit sin goda puttstil och bara behövde två puttar från sitt favoritläge 23 cm från koppen.

Söndagen bjöd på sommarväder och Torekov visade sig vara en helt suverän bana - mycket välskött, vacker och med fina golfhål. Ingen rådde på Håkan, som därigenom försvarade sitt klubbmästerskap från i fjor. Bosse försökte verkligen men blev bara tvåa (ständig). I motsats till gårdagen bjöd denna dag verkligen på ett nytt ståtligt klubbrekord. En likaledes på begäran anonym spelare (för övrigt med Bedinge som hemmaklubb) innehar numera rekordet - 7 (sju) treputtar på samma runda!!!

Till sist: De som lyckas få tillstånd hemifrån kan väl försöka ta sig till Trelleborgs GK lördagen den 16 november kl 08.15. Spel kl 08.30.

Lev gott och ge järnet!

Roland
Tillbaka

JÄRN-broder!                                                                         1995

På nytt har vi ett himla trevligt år i Järngänget bakom oss. Vi har härjat runt på Skånes goa golfbanor och nyttjat järn i alla former. Det har inte varit särskilt synd om oss vid dessa tillfällen.

Man kan konstatera att under säsongen har alla i gänget spelat bra.

Men det är också lika tydligt att en del har spelat bättre och  -  några har definitivt spelat bäst!

När det gäller lagtävlingen är det mig en kär plikt att här, helt objektivt, hedra Di Röe, Johns lag, och dokumentera att dom höll för favorittrycket och tog hem en, om inte klar så i alla fall överlägsen, seger igen. Taktiken var, och det förstod aldrig di blåe, att gå ut och spela med full kapacitet den första omgången på Bedinge GK och därefter bara lattja och ha det trevligt. Dock skall Di Blåe, Anders Es lag. ha en eloge för att dom aldrig gav upp. Dom gav sitt absolut bästa och fick också en hedersam andraplacering.

(Separat utsändes en detaljerad genomgång av samtliga scorer gjorda av di röe under säsongen. Med kopia på scorekort samt som en härlig gest från segrarna var sin peg som har använts av di röe under säsongen).

En kort sammanfattning av säsongen ser ut som följer:

2mars

Vi träffades till ärtor och punsch på Shakespeare i Höllviken och där fattades visa beslut. Bland annat bestämde vi oss för oförändrad lagindelning (det skall väl vara så även till nästa år??) och speldagar, -platser och värdar. Nytt individuellt säsongpris. Etc etc.

28 april

Sonny inviterade oss till Bedinges klassiga bana, som passade di röe perfekt. Lagtävlingen vanns av dessa med förkrossande 118,8 mot 95,0. Individuell etta var Lasse med 32 poäng, tvåa Curt och trea hemmaspelaren Sonny.

18 maj

Anders E var värd på Ljunghusens mästerskapsbana. Di röe vann igen och behöll ledningen. Bäst individuellt var John, 36 p, med Ronny, hemmaspelare, som tvåa och Jan därnäst.

16 juni

var Anders D arrangör på Trelleborgs förnäma bana. Di blåe vann klart men kvarstod i underläge. Leif tog förstaplatsen på 37 poäng medan Curt var tvåa och Anders E trea.

4 augusti

Bosse inbjöd oss till Eslövs kanonbana. Di röe vann och behöll ledningen. Bosse själv (vilken skandal!) tog förstapriset med 39 (årets högsta) poäng följd utav Claes och Roland.

1 september

John välkomnade oss till Malmö där di blåe segrade - dock utan att ta ledningen. Roland vann tursamt, 34 poäng. Håkan var tvåa och Jan trea.

22-24 september

Grande finale på Wittsjö och Perstorp arrangerades absolut perfekt av Claes, som hade hittat ett smultronställe att bo på och dessutom fixat ett kanonväder. Bra jobbat Claes ! Vi tackar.

Vi startade med en järnsexa till sillen och därmed hade helgen börjat förbannat bra. På så sätt styrkta gick vi ut för att döda banan under sista ronden i lagtävlingen. Om det inte precis blev någon hård strid om slutsegern så blev det i alla fall så om rondsegern. Den tog di blåe med 1 poäng. Det var roligt för dom.  På grund av att di röes slutseger var så gott som klar sedan tidigare uteblev publiken nästan helt, men det tyckte inte di blåe gjorde något. Individuellt vann Claes på 35 poäng men då hade han också fått ta till ett sådant trick som hole-in-one på 14:e. Curt blev tvåa och Bosse trea.

Efter en välbehövlig lunch stod scramble på programmet. Ett av lagen vann.

På kvällen samlades vi för en drink som i stället blev champagne på Claes bekostnad. Han hade förstått att samtliga hade sett hans bedrift även om dom befann sig 3 hål därifrån. Vi fick därefter sätta i oss en formidabel marinerad rostbiff som förrätt och därefter en fläskfilé med svampinjoner som var utsökt. Efter en riktigt smarrig dessert blev det prisutdelning. Di röe fick sina välförtjänta medaljer och John fick ta emot det ståtliga vandringspriset, som efter en heroiskt snabb insats av en budbärare och en gravör redan hade försetts med årets inskription.

Leif fick därefter stå upp och motta applåder och visslingar samt 500 kr för sin seger individuellt under säsongen. Det var välförtjänt - han har haft ett snitt på 29,3 poäng. John var tvåa, Claes och Curt delad trea.

Lördag spelade vi individuellt och i lag. Bollarna bildade lag och under de första 6 hålen räknades bästa resultatet. Nästa 6 räknades de 2 bästa och sista 6 räknades alla 3 resultaten.

Ingen minns vem som vann.

Aftonvarden serverades på stora fat med kungsflundra och calamares. Faten hade på sidorna dekorerats med gratinerat mos och på högkant ställda räkor och jättemusslor. Utsökt!!

På söndagen spelade vi klubbmästerskap på Perstorp. I år lät vi Håkan vinna eftersom han inte kunde deltaga förra året. Men han hjälpte själv till lite genom att spela jävligt bra. Åtminstone om man bortser från de sista hålen.

Avslutningsvis har det bestämts att, vi som känner för det, träffas på Malmö GK för att lira en runda lördag den 18 november kl 8.30.

Lev gott och ge järnet!

Roland

Tillbaka

JÄRN-broder!                                                                         1994

Första året med detta illustra gäng är nu avverkat och jag vill mena att de timmar vi har lagt på detta umgänge inte har varit helt bortkastade. Vi kan väl till och med säga att vi har haft jävligt trevligt på våra möten.

Eftersom jag har förstått att en del i gänget försöker förtränga konsekvenserna av sitt dåliga spel under säsongen vill jag gärna med dessa rader erinra om att det bästa laget, alltså Johns röda lag, som väntat vann den prestigefyllda kampen. Dock skall något av glansen även falla på det sämsta laget, alltså Anders Es blåa lag, som hedersamt knep en andraplats vilket väl ändå inte var så dåligt .

En kort sammanfattning av säsongen ser ut som följer:

3mars

Vi träffades över ett glas på The William Shakespeare Pub och tog beslut om en del viktiga saker. Bland annat tog vi Bosses förslag till namn på gänget. Vi bestämde vidare om tävlingssätt, lagindelning, speldagar, -platser och värdar. Etc etc.

29 april

Anders, Lasse och Roland inbjöd till premiärspel på Trelleborgs mästerskapsbana. Lagtävlingen vanns av di blåe. Individuell etta var Bertil med 33 poäng, tvåa Håkan och trea Stefan.

27 maj

Håkan var värd på Vasatorp. Di röe vann och övertog ledningen. Bäst individuellt var Håkan, 38 p, med Lasse och Jan därnäst.

17 juni

var Stefan arrangör på Falsterbo. Di blåe vann och övertog ledningen. Claes tog förstaplatsen på 37 poäng medan Leif var tvåa och Anders E trea.

5 augusti

Ronny var värd på Ljunghusen. Di röe vann och övertog ledningen. John var bäst på 37 poäng följd utav Bosse o Anders D.

2 september

Leif välkomnade oss till Malmö där di blåe vann och övertog ledningen. John vann igen. 40 poäng och sänkning till 6 - fantastiskt. Anders E var tvåa och Anders D trea.

23 september

Grande finale på Kristianstad arrangerades av Lasse, Sonny och Roland. Vi började med en sill och en sup och anslog därmed tonen för de fortsatta övningarna. Sedan var det dags för lagtävlingens avslutningsrond. Kampen blev stentuff men givetvis vann till slut di röe i kraft av sin bättre lagmoral och sin överlägsna teknik vid peggningen. Dom var dessutom vackrare än di blåe. Individuellt vann Bertil på 32 poäng med Jan som tvåa och Leif som trea.

Efter en smarrig lunch spelades scramble. Ingen minns vem som vann.

På kvällen samlades vi i baren och åt därefter en fantastisk rögad ål med ägg royale. Till det fick vi tvinga i oss en Åhus Bitter som krögaren bjöd på. Efter hjortfilén blev det prisutdelning. Alla röa blev behängda med mycket välförtjänta medaljer och John mottog under folkets jubel det ståtliga vandringspriset.

Dagen efter var det dagen efter. Vi försökte samla oss till en kamp om det individuella klubbmästerskapet, men ingen orkade. Vi lät därför Lasse vinna, vilket var roligt för honom. Det var nämligen första gången han vann något inom golfen. Tror jag. Fast han var duktig också.

Avslutningsvis skulle jag vilja föreslå att vi som känner för det kommer till Bedinge GK för att lira en runda Lördag den 12 november kl 8.30

Lev gott och ge järnet!

Roland

Tillbaka